Behandlingshem Riktlinjer
Behandlingshem | Riktlinjer
Vikten av dokumentation
Jag var på en väldigt intressant föreläsning om släktforskning i veckan. Föreläsaren själv kunde berätta om sitt senaste projekt där han hjälpte en kvinna att att söka sina rötter. Hon hade redan innan ganska bra koll på släktträdet tre generationer bakåt, men sedan var det stopp. Forskaren kunde med hjälp av sina kontakter lokalisera den saknande länken, mannen som levde på mitten av 1800 talet fann man i ett husförhör i en kyrkobok.
Anledningen till att det inte fanns några uppgifter från tidigare generationer , varken muntliga eller nedskrivna var att mannen i fråga hade slutat sina dagar inlåst för rån på Långholmens fångvårdsanstallt. Mannen i fråga hade blivit lämnad vind för våg när han var fjorton år på grund av att hans fader under alkoholrus slagit ihjäl sin fru och blivit dömd till fängelse i 8 år. Resterande av hans syskonskara som var yngre än honom blev förpassade till fosterhem, men han var fjorton så han skulle klara sig själv. Så var det i sverige på 1800 talet. Uppsliten från hela familjen över en natt blev han tvungen att stjäla för att få sig en bit mat. Därefter eskalerade missbruk och kriminalitet och det slutade med ytterligare en faderlös dotter då han själv i tidig ålder avled på anstalt. Gripande öde.
Släktforska blev nu en smula mer intressant nu och hade det inte varit för kyrkans riktlinjer att föra kyrkoböcker skulle den här informationen vara nära på omöjlig att finna. Det är en intressant koppling till vikten av att dokumentera.